Musik såväl som retorik

Småländsk kultursyn på saker som inte är småländska

Month: maj, 2011

Streama Fucked Up:s nya album!

Jag älskar NPR.  Lyssna på David Comes To Life här!

Rapport från Norr! Magnus Ekelund & Stålet

Utan Er

Magnus Ekelund är en intressant person. Han är skribent för Norrbottens-Kuriren, youtube-spammare och är allmänt bäst på MABD.se. Han är även musiker och släpper sitt debutalbum på Teg Publishing 6:e juli. Idag släpps första singeln Utan Er som är en duet med självaste Jakob Hellman. Och det låter jävligt bra.

(Via Stockholm Boat Sessions)

Edit: Låten finns nu på Spotify!

Tankar och observationer #2

  • Efter funkrocks-utflykten Evil Urges hade jag inga större förväntningar på My Morning Jackets nya album. Men Circuital visade sig vara hur bra som helst! Kommer garanterat få en plats på årsbästa-listan.
  • På tal om My Morning Jacket: Americana-special i senaste numret av Sonic. Utöver MMJ intervjuas Bon Iver, Steve Forbert och George Strait. Kostar enbart 39 kronor hos Pressbyrån. Lätt värt!
  • Gil Scott-Heron, som skrev The Revolution Will Not Be Televised – en av världens absolut bästa protestlåtar – och som brukar kallas för ”hiphopens fader” har dött. Kan tycka att det är lite trist att nyhetsbevakningen mest handlat om hur han inspirerat hiphopen. Jag vill mena att Scott-Heron haft en stor betydelse för all politiskt medveten musik och inte bara hiphopen. Han ska även ha credd för tolkningen av Bill Callahans I’m New Here.
  • Veckans sunkigaste Youtube-klipp är Lee Ranaldo ansvarig för. Tolkningen av Minutemens klassiker History Lesson Part II kan vara bland det sämsta jag någonsin har sett. The Hold Steady gör den låten mer rättvisa
  • Har äntligen köpt Our Band Could Be Your Life – Michael Azerrads biografi över 13 amerikanska undergroundband (Big Black, Sonic Youth, Black Flag, Mission of Burma m fl) från 1980-talet. Ska bli spännande att se om boken är så bra som det sägs.

Kulturbloggen: Thurston Moore – Demolished Thoughts

Det är svårt att hitta en levande musiker som är mer produktiv än Thurston Moore. 17 album med huvudprojektet Sonic Youth, otaliga samarbetsprojekt, improvisationsalbum och konstellationer samt ett gäng soloalbum. Och vad som räknas som soloalbum i Thurston Moores värld är en svår sak att avgöra. Om vi menar soloalbum i dess vanliga benämning bör Demolished Thoughts vara det tredje regelrätta soloalbumet. Typ.

Har skrivit en recension på Thurston Moores senaste soloalbum som släpps idag. Skit i att jag använder ”levande” i första meningen. Läs recensionen här

Domedagen del 2: Go forth, go forth and thrash!

Sitter just nu och recenserar Thurston Moores senaste soloalbum och kom att tänka på detta underbara klipp från filmen 1991: The Year Punk Broke. Thurston Moores budskap passar väl en dag som denna.

Inför morgondagens apokalyps

Profeten/Hustlern Harold Camping menar att jorden går under imorgon (eller om typ fem minuter). Lite tråkigt kan man tycka. Men det innebär ju också ett gyllene tillfälle att spela de här två låtarna:

Tankar och observationer

  • All heder åt Blixa Bargeld men när det kommer till artistnamn så är det inget som slår Kid Congo Powers (egentligen Brian Tristan). Inte nog med att han var med och bildade The Gun Club, spelade med The Cramps samt Nick Cave & The Bad Seeds – han heter för tusan Kid Congo Powers! Hur coolt är inte det namnet? Jo hur coolt som helst!
  • Markus Krunegård och sångaren i Shout Out Louds, Adam Olenius har gett ut EP:n Birds under namnet Serenades. Det låtet fint och så. Dra över till PSL och läs/kolla på en intervju med duon.
  • Hiphop-duon Mohammed Ali kan ha gjort årets svenskspråkiga album.
  • I pressmeddelandet för Thurston Moores soloalbum Demolished Thoughts står det att detta är det fjärde eller möjligtvis femte soloalbumet från Sonic Youth-medlemmen. Det råder lite oklarhet i vad man kan benämna som soloalbum när man diskuterar Thurston Moore och jag förstår fullt ut varför detta även förvirrar det egna skivbolaget. Han är ju ganska produktiv.
  • Demolished Thoughts skiljer sig markant från förra soloalbumet Trees Outside The Academy och har ganska många gemensamma nämnare med J Mascis solodebut Several Shades Of Why. Recension på Demolished Thoughts dyker upp lagom till releasen.
  • Ryktet säger att Om Sanningen Ska Fram är den officiella låten för Allkårsveckan på Linnéuniversitetet i Växjö. Föga förvånande.
  • Det här är det roligaste jag någonsin har läst angående Takida.

Dom Där Jag Kommer Från

Tänka sig att nu blir det faktiskt lite småländsk kultur i den här bloggen.  Jag vet att taglinen är ”småländsk kultursyn på saker som inte är småländska” men ibland får jag faktiskt göra ett undantag.

Idag vill jag tipsa om bandet The Hector och deras album Crème de misérable. I Växjö finns nattklubben Kafé de Luxe – det enda vettiga alternativet för utgång en fredag eller lördagskväll. Kafé de Luxe är unikt i Växjös klubbliv i den mån att de erbjuder ett vettigt musikutbud – både live och på dansgolvet – och det är ett ställe som jag har besökt ofta sedan jag fyllde 18. Klubben drivs av ett gäng härliga människor från de småländska skogarna där bröderna Hector har den centrala rollen.

Bandet The Hector leds av Gustav Hector – vanligtvis kock på de Luxe och involverad i föreningen Tyrolens Vänner – och deras debutalbum är faktiskt så bra att jag känner att de förtjänar lite credd. Smålandspostens recensent menar i sin recension att det är ”tidlös musik som pendlar mellan depprock, Smiths-pop och Dungeninfluerad psykedelia”  och det är en alldeles förträfflig sammanfattning. Jag tycker också att det låter lite som Weeping Willows. Men först och främst låter det mest väldigt småländskt.

I lördags var det releasefest – på Kafé de Luxe såklart – och jag och några vänner fick äran att spela lite skivor mellan seten och efteråt på dansgolvet. Det var en mycket lyckad kväll och jag blev så pass imponerad av The Hector att jag kände för att skriva det här inlägget. Så nu tycker jag att ni ska klicka på den där Spotify-länken och ta er tid till att lyssna på lite härlig småländsk domedagspop.

Världens sorgligaste låt?

Idag släpps nyutgåvor av fyra Nick Cave & The Bad Seeds-album – Let Love In, Murder Ballads, The Boatman’s Call och No More Shall We Part – och för att fira detta tänkte jag bjuda på världens absolut deppigaste låt: People Ain’t No Good från The Boatman’s Call.

People Ain’t No Good är en sån där vemodig och samtidigt otroligt vacker låt som enbart Nick Cave kan skriva. Rolig kuriosa om den här låten är att den används i någon av Shrek-filmerna – säkert i en jättedeppig scen.

Jag tar gärna tips på låtar som är ännu mer sorgliga än den här, men jag har svårt att se hur någon kunde skriva sorgligare raden än:

It ain’t that in their hearts they’re bad
They can comfort you, some even try
They nurse you when you’re ill of health
They bury you when you go and die

It ain’t that in their hearts they’re bad
They’d stick by you if they could
But that’s just bullshit, baby
People just ain’t no good

Calgary

Mindre autotune, mer Peter Gabriel. Fint det.